:(
Det finns stunder när kärleken gör ont, så ont...
...det finns stunder när du ler, och jag vet att du inte kan förstå den glädje som du ger. Du får mitt hjärta att slå extra fort, och du får mitt hjärta att sluta slå, på samma gång. När du tar min hand i din, då är jag lyckligare än någonsin. När du ser på mig sådär som bara du gör, du försvinner allting runtomkring och det är bara du som existerar. När du skrattar, då känns det som jag kan flyga. Du ger mig allt, och lite till.
Men jag tror inte jag kan få dig att förstå, hur långt känslor kan nå. Jag vill att du ska veta hur mycket du betyder. Jag vill att du ska veta att du är min stjärna på himlen, som lyser upp i mörkret. Jag vill att du ska veta, att du är det sista jag tänker på innan jag somnar och det första jag tänker på när jag vaknar. Jag vill att du ska veta, att jag är stolt över dig - att jag älskar dig som jag aldrig älskat förut. Men hur ska jag kunna få dig att förstå, när orden tar slut. När bara känslorna finns kvar...
Jag vill få dig att förstå. Jag vill berätta hur det känns. Hela mitt hjärta slår för dig, dag och natt. Dygnet runt. Alltid. Men det finns inga ord som kan beskriva - inga ord som kan förklara. Det är då kärlek gör ont. När jag bara vill skrika ut min kärlek, men orden inte räcker till.. för att säga det jag vill..
