Ångest?

Jag vill bara säga tack till min bästa mamma och Bosse, för att ni åkte från semestern för att hämta mig.

Kvällen började helt okej, vi var hemma hos Stina, och där var det mycket snack,dricka och dans. Jag vet inte vad det är med mig och Stina, det är alltid dans. Men det är väl så det ska vara?
Jag blev helt borta där, efter massa ölspel. Men jag har ingen gräns, som säger att jag måste sluta, jag känner det inte för senare.. Så gick vi till Andreas och fortsatte dricka, vi satt ute och pratade ett bra tag om allt och inget.
Jag vet att det var där det spårade ur, för när jag tänker tillbaka nu har jag en massa ångest, jag vet inte vad jag sagt, inte vad jag gjort, eller ingenting. Kommer iallafall ihåg att jag ramlade på Johanna (Johan, jag vet vad du tänker nu) och sen sa vi att vi skulle gå till bussen. Det blev bråk på bussen som vanligt, och det var någon av dom killarna som skulle till Alanya med samma plan som mig, det var ju rätt coolt. Typ, ödet att vi skulle träffas ;)
Sen kommer jag inte ihåg mer, jag vet att jag träffade Martin och  Andre på bussen som hjälpte mig hem. Sen hade mamma och bosse, som jag nämnde tidigare, åkt hem från semestern för jag hade inga nycklar., Vad skulle jag göra utan er?

Jag vill bara säga förlåt för allt jag gjort eller sagt, jag kommer inte ihåg någonting. Sen vill jag säga tack till världens grymmaste kompisar, martin och andre, utan er hade jag aldrig kommit hem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0