Messmör
Jag kläcker ur mig massa vettiga grejer på kvällarna, i brist på annat.
I alla fall. Idag kom jag att tänka på barn. Små barn. Mellanbarn. Alla barn. Stora barn. Barn.
Främst barn som skriker. Som min lillasyster när tålamodet sjunker och längtan att befinna sig någon helt annanstans blir lite för stor (hon tänker säkert inte så just då, men något i stil med det) och hon kan tänka sig att gråta när hon får ost på mackan istället för messmör. Bara lägga sig ner på golvet och gråta tills det gör ont i både ögonen och huvudet. Tills tårarna tar slut.
Hur länge sen var det jag gjorde det? Bara lade mig ner och störtböla. Anledningen till det - fel pålägg på mackan, eller totalt förlorad kärlek - spelar ingen roll. När gjorde jag det senast?
Jag grät för ett par dagar sen. På grund av världens löjligaste sak som tusentals gråter över varje dag. Det var ren panik. Jag har aldrig upplevt den paniken, det desperata. Men det var hemskt i alla fall. Just då. Tills jag insåg hur löjlig jag var.
Och det var just det. Spärren. Jag vill kunna släppa den. Skita i det. Lägga mig ner som en och annan 4-åring och skrika efter messmör.
Jag vill tro att jag inte ens gjorde det när jag var yngre. I alla fall inte mycket. Det tror jag endast för att jag är jag. Och jag har nog alltid varit ganska behärskad. Eller som jag brukar säga: jag är tråkig.
Förmodligen gjorde jag det när jag var liten. Förhoppningsvis.
För om jag inte kunde då, hur ska jag kunna nu?
Vara ärlig. Är det inte det det handlar om? Att skratta när man är glad, gråta när man är ledsen, skrika när man är arg.
Det sårar mig lite att jag varken kan skrika eller gråta på det viset. När skrek jag senast åt någon? Jag minns det inte. Ändå är jag arg hyfsat ofta.
Och jag som alltid velat se mig själv som ärlig. Fan heller.
Jag minns att jag skrev om min lillasyster som började gråta när hon slog sig i trappan. Och det var en stor grej för mig. Jag gjorde inte sådant när jag var 10-11. Idag ramlade jag i trappan.
Är det sådana som jag som inte kan släppa ut sina känslor och som håller allt inne för sig själv, är det såna som jag som går och mördar någon sedan?
För den där messmörmackan.
