Wickan Ahlin - Om smink, mitt liv och allt som hör till!

Jag har alltid funderat på vad jag är för typ av person, om jag är en sådan som alltid sprutar energi och är glad, eller om jag är .. en bitterfitta? jag vet ärligt talat inte, jag är väl den personen som gör något som faller mig in. Vill jag stanna hemma gör jag det, vill jag inte festa gör jag inte det, jag säger vad jag tycker, jag gör vad jag känner, känns det inte bra för stunden  så lägger jag ner. Men hur fan ska det funka sen? Varför lär jag bara mig inte acceptera att - det här är läget?

Jag tänkte för ett tag sedan, att jag måste börja ta tag i mitt liv. Jag menar, det är knappt 2 år tills jag tar studenten, och måste växa upp, och även om planen är att jag ska stormtrivas på Sveriges vatten, men vad händer om jag inte trivs med det? Stannar jag bara hemma då och väntar på att jag får sparken?

Missförstå mig rätt, jag vill inte vara en sån där människa som bestämmer sig för att jobba på SAAB och sedan jobbar där fram till pensionen, men jag vill inte behöva skriva "Mångsysslare" på mitt visitkort, men just nu är det sån jag känner mig. "Det var ett fint brev, och ett imponerade CV för att vara så ung tjejen, men kom tillbaka när du är mogen nog." Tjenahejsan.
Varför straffas jag för att jag tar vill ta det som det kommer, inte känna mig tvingad till någonting? Och till råga på allt utbildar jag mig till professionell mångsysslare.

Jag vet att det är alldeles för tidigt att tänka sånt här, men det är ändå 2 år kvar tills jag står där och vill testa allt nytt, alla nya möjligheter. Kan man inte stryka sin meritlista någon gång senare i livet, och börja om på nytt? Så mycket frågor...