Du har bara ett liv och det kommer inte att gå i repris.
Satt och pratade med en kompis igår, som mår så jävla dåligt över alla ideal som finns, och jag förstår henne!
Jag är så jävla less på att man ska vara size 0, de är fel att vara knubbig/mullig/tjock och yadayadayada..
När folk tränar och äter mindre pga hur andra ser på dem blir jag så himla ledsen. Att dem gör det för andra. Det blir bara jobbigt.. Jag har mått skitdåligt över hur jag ser ut och gått på flera dieter, LCHF, GI, Naturdiet och gud vet vad. Jag har alltid strävat efter att vara perfekt, ja ni vet, size 0. Och visst, de där dieterna har funkat. Jag gick ner 6 kg på en vecka med naturdiet. Men det jobbiga var då, att jag gjorde de för andra. Jag hade inte den där motivationen att yes, nu ska jag träna och bli hälsosam för mig själv, för att JAG ska må bra. Jag ville bara bli smalare, för det är ju det som räknas? Det blir jobbigare med längden om du inte har den där motivationen, och efter ett tagsvimmade jag för jag drack bara det 1.5 vecka. När jag slutade med det gick jag upp det lika fort igen, och säkert några extra kilon också.
Idag när min kompis tog massa sallad istället för lunchen, prata hon om hur mycket hon tyckte om mat och att det var så äckligt att bara äta sådär. Det är DÅ det hugger till i mig och jag blir ledsen.
Kommer ihåg för ett halvår sen då det var som värst för mig, jag åt så lite som möjligt. Till lunch åt jag högst ett äpple i skolan och jag ville absolut inte gå in i matsalen och äta det.
Då kom min lärare peter ( och jag kan väl säga att det är han som har "räddat" mig från det där. ) Han skickade mig till Inez, som skickade mig till kristallen. Och.. det är väl tack vare Peter jag förstår att jag duger. Det kommer nog ta lång tid för mig att säga "fan vad jag tycker om mig själv, jag är så jävla snygg", men jag har kommit en bra bit på väg. Nu vaknar jag inte varje morgon och tänker; Fyfan va ful du är wiktoria, Jag vaknar heller inte av att jag gråter för att jag inte vill äta och jag vaknar inte heller av att jag tänker att jag ska göra 100 situps direkt.
Jag tror att bara man rör på sig och gör det för att DU vill, kan du unna dig att äta vad du vill. Du ska inte behöva tänka "nej nu ska jag inte äta godis på en månad för att bli smalare", det är fel! Vi lever bara en gång och är det verkligen värt att kasta bort det för att vi ska se så perfekta ut som möjligt? Nej!
Vi kommer alltid sträva efter att se så mycket smalare, finare - helt enkelt bättre ut på alla sätt och vis. Om du går ner 5 kg vill du gå ner 5 kg till. Dom som inte har varit i den här situationen så är det precis lika som att du köper en tröja och när du är trött på den tröjan så köper du en till.
Jag vet faktiskt inte vad jag vill få ut av det här inlägget , bara det att jag blir så ledsen när folk tränar flera pass om dagen, går på dieter där du inte får äta vad du vill och massa annat. Du har bara ett liv och det kommer inte att gå i repris. Är det såhär du vill leva?
Jag är så jävla less på att man ska vara size 0, de är fel att vara knubbig/mullig/tjock och yadayadayada..
När folk tränar och äter mindre pga hur andra ser på dem blir jag så himla ledsen. Att dem gör det för andra. Det blir bara jobbigt.. Jag har mått skitdåligt över hur jag ser ut och gått på flera dieter, LCHF, GI, Naturdiet och gud vet vad. Jag har alltid strävat efter att vara perfekt, ja ni vet, size 0. Och visst, de där dieterna har funkat. Jag gick ner 6 kg på en vecka med naturdiet. Men det jobbiga var då, att jag gjorde de för andra. Jag hade inte den där motivationen att yes, nu ska jag träna och bli hälsosam för mig själv, för att JAG ska må bra. Jag ville bara bli smalare, för det är ju det som räknas? Det blir jobbigare med längden om du inte har den där motivationen, och efter ett tagsvimmade jag för jag drack bara det 1.5 vecka. När jag slutade med det gick jag upp det lika fort igen, och säkert några extra kilon också.
Idag när min kompis tog massa sallad istället för lunchen, prata hon om hur mycket hon tyckte om mat och att det var så äckligt att bara äta sådär. Det är DÅ det hugger till i mig och jag blir ledsen.
Kommer ihåg för ett halvår sen då det var som värst för mig, jag åt så lite som möjligt. Till lunch åt jag högst ett äpple i skolan och jag ville absolut inte gå in i matsalen och äta det.
Då kom min lärare peter ( och jag kan väl säga att det är han som har "räddat" mig från det där. ) Han skickade mig till Inez, som skickade mig till kristallen. Och.. det är väl tack vare Peter jag förstår att jag duger. Det kommer nog ta lång tid för mig att säga "fan vad jag tycker om mig själv, jag är så jävla snygg", men jag har kommit en bra bit på väg. Nu vaknar jag inte varje morgon och tänker; Fyfan va ful du är wiktoria, Jag vaknar heller inte av att jag gråter för att jag inte vill äta och jag vaknar inte heller av att jag tänker att jag ska göra 100 situps direkt.
Jag tror att bara man rör på sig och gör det för att DU vill, kan du unna dig att äta vad du vill. Du ska inte behöva tänka "nej nu ska jag inte äta godis på en månad för att bli smalare", det är fel! Vi lever bara en gång och är det verkligen värt att kasta bort det för att vi ska se så perfekta ut som möjligt? Nej!
Vi kommer alltid sträva efter att se så mycket smalare, finare - helt enkelt bättre ut på alla sätt och vis. Om du går ner 5 kg vill du gå ner 5 kg till. Dom som inte har varit i den här situationen så är det precis lika som att du köper en tröja och när du är trött på den tröjan så köper du en till.
Jag vet faktiskt inte vad jag vill få ut av det här inlägget , bara det att jag blir så ledsen när folk tränar flera pass om dagen, går på dieter där du inte får äta vad du vill och massa annat. Du har bara ett liv och det kommer inte att gå i repris. Är det såhär du vill leva?
helt sjukt !
Kommentarer
Trackback
