Wickan Ahlin - Om smink, mitt liv och allt som hör till!

Något jag verkligen lärt mig under alla mina år, speciellt de senaste åren som bloggarna har uppdaterats flitigt är att inte hänga ut någon i bloggen.
Jag gjorde det förr, jävligt mycket. Så fort jag var arg, besviken eller riktigt jävla irirterad satt jag mig vid datorn och skrev elaka saker, undermedvetet (fast ändå inte?) riktat till den personen. Jag var för feg att skriva namn, men jag själv visste vem jag menade och jag vet att denne person också gjorde det.

Det har blitt så jäkla mkt bråk om det, och jag är glad att jag har lärt mig en riktigt bra läxa  - att det är fel och att det är åt helvete omoget. vem sätter sig ned, skriver saker om en person som man inte gillar / inte kan tolerera, för att sedan känna sig nöjd för att den personen tagit åt sig?

Jag fattade inte hur jäkla omogen jag var när det hände men jag skäms så innerligt när jag tänker på det.

Så därför vill jag bara säga tack till pappa och nina för att ni lärt mig att det är fel, och sedan till alla som läser detta, sluta med att hänga ut folk. ta det face to face iställer, och vågar ni inte det så kan ni ju hoppa och skita. Tönt.