BACK TO LIFE



Idag är en jävligt bra dag.
Varför vet jag inte. Det bara är så.
Jag är så jävla lycklig, så jävla bra och så jävla bäst helt enkelt. Idag känns det som att jag kan krossa världen och allt vad det heter.
Är det inte konstigt egentligen? Hur livet och humöret bara kan ändras, från en dag till en annan.
Jag har börjat älskat livet så mycket på senaste, jag är aldrig sjuk längre först och främst. Både psykiskt och fysiskt. Förstår ni vilken börda det var för mig innan. Jag kunde inte göra någonting, jag drabbade både kärleken, vänner, familjen och framför allt mig. Jag var inne i ett jävla hål. Samtidigt som jag mötte olika ätstörningar, spydde efter varje måltid , var inbunden i mig själv och såg ingen glädje alls i livet. Allting gick i repris. Vaknade, ångest, mat, spy, ångest, ännu mer mat, ännu mer ångest, spy spy spy.
Jag kommer ihåg att jag stötte bort allihopa, jag vill inte prata med någon. Jag vände allting mot mig, jag gjorde allting jobbigare. Gick till och med hos kurator för att prata med pappa, för jag vände bort han också. Min egna pappa.

Tills jag var mogen nog att ta upp telefonen, ringa till kristallen, förklara varför och bara PRATA! Efter det hände allting, det bara vände upp och ner.

Jag tog in den finaste ägodelen i mitt liv. Min fina prins Linus. Jag sa till honom direkt att jag var sjuk, att jag hade en konstig tvångstanke och att jag ville att han skulle hjälpa mig. Och han är med mig än idag! ♥


Älskar att vara med dig! Du gör mig lycklig..

Men vet ni vad? Jag tror inte jag hade klarat mig lika bra utan Linus, han har hjälpt mig i allt. Och vi har varit med om så mycket tillsammans. Jag känner mig nykär efter 1 år och 10 månader tillsammans, och jag vet inte hur länge som vänner. Jag vill leva hela mitt liv med Linus! Varje kväll ligger vi och funderar hur vårat liv ser ut om några år, vi räknar med villa, hur många barn och kanske inte en volvo men en bra bil! Haha, jag ryser nu när jag berättar.. Hur kan man känna så mycket för en person? Hur kan man träffa en person som är precis likadan som en själv?

När jag träffade Linus sa jag till mina vänner att jag absolut inte skulle bli en sån som jag hatade, en som tar sin pojkvän framför vännerna. And here i am, ha ha. När jag kommer hem från jobbet känns det som att jag har varit ifrån han ett helt år, jag vill bara kasta mig i hans famn! När han går på toa och jag sitter kvar här i vardagsrummet kommer jag på mig själv att räkna sekunderna tills han kommer tillbaka..
Jaja, nu kom jag ifrån ämnet iallafall. Men kärlek är det finaste jag vet! ♥ ♥ ♥



Men jag är lycklig idag, hur lycklig som helst..
Jag kanske inte är världens bästa flickvän, jag är inte världens bästa vän, jag är inte världens bästa dotter och aboslut inte världens snyggaste. Men istället för att fokusera på det jag inte är så vill jag bara säga.
Jag är en skitbra tjej som har båda fötterna på jorden och har något som kallas u t s t r å l n i ng. Och det räcker gott och väl för mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0