Kan inte ...

Ibland så får jag panik, stannar upp i verkligheten och kikar mig runt. Jag tror inte på att jag kan vara såhär lycklig, jag bara väntar på en stor motgång som kommer att infinna sig snart, det måste ju göra det.

För hur kan jag vara såhär lycklig? Varför har jag förtjänat det?
Jag har varit med om väldigt många motgångar, så är det min tur att leva mitt liv nu? Jag sätter ofta käppar i hjulet för mig själv, för jag blir rädd och tillåter mig inte att vara lycklig, jag känner liksom att jag inte är värd det.
Och det är väl där självförtroende återigen kommer in, jävla självförtroende som jag alltid haft problem med. Den som skrev citat att "man inte kan älska någon annan innan man älskar sig själv" har så jävla fel.
Jag har aldrig älskat någon så mycket som jag gör, jag älskar han mer än allt och skulle kunna göra allt för han, A L L T. Men jag flyter bara med, jag bryr mig inte hur jag mår och vill bara att alla i min närhet ska vara lyckliga.
Skulle jag kunna så skulle jag skicka ut en bamsekram till alla som behöver det, allt istället för min egna lycka.

Fast ändå skulle jag vilja säga någon dag typ "Gud va fin jag är" eller ta fram nå positivt med mig själv, men tänker jag på en bra egenskap så kommer alla andra dåliga fram istället. Det är så jävla svårt att älska mig själv. Jag känner att jag har så mycket brister så jag kan inte älska mig, haha. Låter väl fel men jag tar alltid fram det negativa i mig.

Jag skulle vilja ha en papperskorg typ i huvudet och slänga allt negativt och bara försöka må bra och ägna mig åt mig själv.  Sounds god, huh?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0