En bekännelse

Då jag har varit på botten, mått sämst och ja, kort sagt grinat mig till sömns varje dag de här veckorna, såg jag en ljus sida igår. Jag pratade ut med min bästa vän, den vän som förstår mig, och det kändes så bra. Jag somnade, precis som vanligt - Som man ska somna. Idag har jag mått guld, skrattat och dansat hela dagen. Träffade pappa en snabbis imorse och det kändes faktiskt BRA! Nu när vi pratat ut kanske det blir bra, ska på floating nästa vecka - ett sätt att umgås ..
Men vad jag vill komma med det här är att de där "citatet" man säger, att äkta vänskap rostar aldrig, det stämmer så jävla bra. Vad skulle jag göra utan alla ? jag får dagligen en massa råd hur JAG ska bekämpa det här och hur JAG ska kunna må bra, alla offrar allting för MIG och det kännns så bra.. jag älskar er, puss på er




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0