Barnen i bullerbyn

Är superduper mätt nu, så jag la mig i soffan med Louise och kollade på barnen i bullerbyn, så himla mysig film. Jag kommer själv ihåg när man var i den åldern, jag älskade att vara på landet. Vi hade stuga i Jädraås som är som ett kollektiv, alla "Jobbarhelger" då alla vuxna jobbade och vi barn hade en koja som vi byggde i, då jag fick gå ut med Maddes tre hundar, då jag passade barnen, då vi busade, alla middagar då någon från varje familj hjälpte till att laga maten. Eller dom kvällarna då vi hade pizzakväll och bakade pizza i en riktig, gammal ung, då vi barn byggde museum uppe på vindarna, och jag var så rädd för alla fladdermöss. Eller då vi lekte tjuv och polis och använde de gamla jordkällorna som fängelse.. Eller loven nere i Borås hos farmor, då vi på mornarna var alldeles ivriga för att springa och kolla om de hade kommit nå nya ägg, eller om de kommit några morötter, gosa med grisarna eller kolla när tjurarna bråkade, då vi jagade alla höns och gäss. Speciellt kommer jag ihåg att vi alltid byggde kojor, och vi hade byggt en uppe på loftet i ladan, så hade William hittat två ägg som han lade i varsin ficka, det var alldeles i början på våren så det  var lerigt, och tror ni inte att han ramlar? Haha, han hatar fullkomligt ägg och grinade hela dagen! Tulle liten..

Jag älskar att vara ute på landet, att komma bort, att stryka vardagen lite. Jag älskar känslan, den friska luften. Nej såna här minnen sitter långt inne i hjärtat, jag blir så glad när jag tänker tillbaka, för jag älskade den tiden. Varför uppskattade man inte det mer då?

Tider som aldrig kommmer tillbaka...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0