DUNNO WHAT TO DO .

Okej peoples, jag är så jävla kluven.
Jag är en tjej som oftast (nästan alltid) är glad, låter ingen trycka ner mig och aldrig säger nej, jag ställer alltid upp ..
Jag är en person som inspireras av mina vänner, ser jag johanna vill jag träna eftersom hon älskar träning! ser jag josse vill jag lära mig sjuna, träffar jag stina vill jag ut i skogen och göra massa mys och träffar jag ida vill jag smink , och läser jag Matilda Hammars blogg vill jag fota! haha
Jag tycker inte att det är fel med det och jag tycker att vänner ska läras att använda det.
När jag sminkar folk och mig själv så står folk brevid och säger att jag är så jävla duktig och jag ger dem basic tips och självklart mer grundläggande när jag sminkar !
Folk frågar mig om vilka färger de ska använda på kläder eftersom allt går i ett, är du kall i huden så ser det inte "bra" ut att ha en kall tröja osv.

Men är detta fel? Kan detta tvinga fram avundsjuka och att man blir arg och tänker att man aldrig ska prata med denna person som inspireras av andra (inkl mig själv såklart) och därefter väljer att inte tycka om den?
Eller förstår ni vad jag menar? Att avundsjukan samt irritationen försämrar en vänskap så till att det blir ens fiende liksom?
Nu menar jag inte att JAG är så, damn jag älskar ju att insprireras men att några av mina vänner och folk i min omkrets inte kan glädjas åt mig , det jag gör liksom. Det ser de som en ful grej och de ska hålla isär grejer från mig ?

Nu finns det vänner som gör en glada - sådana vänner som frågar hur man mår, vad man gör och vill hänga på dagarna. Sen finns det vänner som knappt hör av sig, svarar inte när man skickar sms och vill bara hänga när det är fest och de behöver hjälp typ. Vilket är rädd och vilket ska man anförpassa sig till, ska man strunta i de sista vännerna eller ska man liksom hänga ändå? för när man väl hänger med dem är de kul!

Asså fan, vet inte vad jag ska göra. vill bara att allt ska bli som förr, som typ förra sommaren, förra året och för flera år sen.. 
Det är första gången åp väldigt länge jag är ledsen på riktigt, och den / de som känner sig träffade kan ju iaf kanske ringa ? någon gång iaf? Och fråga hur det är, och sluta vara sån argbigga kanske ? ;-)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0