STÅR PÅ EN STEN VID EN SJÖ VID EN SKOG


När jag var liten. Väldigt liten. Så gick jag och pappa och våran dåvarande hund, Bizon en promenad längs T-udden här i Gävle. Jag kommer ihåg hur pappa lyfte upp mig och min hund satt sig nedanför, så tog pappa kort på mig och jag var så stolt. Att jag våga stå så högt upp och att pappa ville ta kort på det. Jag ryser inombords när jag tänker på det!

Men vägen upp var inte så lätt, haha jag är nog världens osmidigaste människa!




Fast ja, upp kom jag ;) Tänk att nu står jag här , på samma sten och säkert 10 år äldre. Jag har en egen hund som skulle ha suttit där nere, och jag är inte blyg nog att inte ta för mig. Jag är en vuxen tjej och tar hand om mig på själv. Tvättar mina kläder, lagar matlådor och städar min egna lägenhet. Och killen som tog kortet är idag inte min pappa, utan min pojkvän, sambo och själsfrände.





På något sätt är jag stolt. Vad jag hittils åstadkommit och vad jag komma skall. Länge leve livet liksom .

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0